För Liberalerna handlar järnvägsfrågan inte om att säga ja eller nej till fler spår. Södra stambanan behöver större kapacitet och bättre robusthet för arbetspendling, fjärrtåg och godstrafik. Men utbyggnaden måste också ta ansvar för Lunds stadsmiljö, kulturvärden och människors vardag.
Vår förstahandslösning är en tunnel genom Lund. En tunnel skulle kunna minska järnvägens barriäreffekt, knyta samman östra och västra Lund bättre och begränsa ingreppen i känsliga stadsmiljöer. Samtidigt säger vi inte ”tunnel till varje pris”. Att gräva ner samtliga spår i tunnel skulle kosta omkring 25 miljarder, och att bara gräva ner de nya spåren skulle antagligen kosta runt 15 miljarder. Om långa godståg och transporter som inte kan gå i tunneln dessutom kräver ett yttre godsspår, uppskattat till ytterligare 10–15 miljarder, blir den samlade kostnaden mycket stor i förhållande till ramen för hela sträckan Klostergården–Hässleholm. Armaturfabriken är kulturhistoriskt värdefull, men en investering i denna storleksordning måste bedömas utifrån nyttan för hela järnvägssystemet.
Man måste också ha med sig att för ungefär samma summa kan staten köpa cirka 30 nya Gripen-plan eller driva hela åklagarmyndigheten med alla domstolar i mer än ett års tid. Du som Lundabo betalar också statlig skatt, så vi måste ha förståelse för statens synpunkter på kostnaden.
Trafikverket har valt att gå vidare med ett markförlagt fyrspår genom Lund. Myndigheten hänvisar bland annat till högre kostnader, teknisk komplexitet, sämre kopplingar mellan banorna, lägre kapacitet och robusthet samt större klimat- och miljöpåverkan för tunnelalternativen. Den bedömningen måste tas på allvar, även om vi hade föredragit en tunnel.
Om utbyggnaden sker i markläge är vårt stöd därför inte villkorslöst. Klosterkyrkan, Nygatan och andra kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska skyddas. Bullerskyddet ska förbättras, byggtidens störningar begränsas och möjligheterna att gå och cykla över eller under järnvägen bli betydligt bättre. De bristfälliga kopplingarna vid Norra ringen, Kung Oscars väg och Ringvägen måste byggas om. Fyrspåret ska användas för att bygga ihop staden, inte förstärka dagens barriär.
Staten och Jernhusen ska också bidra till ett nytt Lund C som är funktionellt, välkomnande och anpassat till Lunds kulturmiljö. Stationen ska stärka kopplingen mellan stadens östra och västra delar. Samtidigt vill vi att planeringen av ett framtida yttre godsspår påbörjas och att möjligheten till en ny Pågatågsstation vid norra Nöbbelöv och Annehem utreds.
Vår linje är alltså pragmatisk: helst tunnel, men inte till vilket pris som helst. Om det blir markläge ska Lund ställa hårda krav och få största möjliga nytta av en historiskt stor järnvägsinvestering.
Vi vill också påtala att regeringen kan fatta beslut om ett så kallat planeringsdirektiv. Det betyder att staten tvingar Lund att planera järnvägen i markläge så som staten vill. Om Lunds kommun inte förhandlar gentemot staten på ett övertygande men pragmatiskt sätt, utan sätter sig helt på tvären, då är risken större att det ändå blir i markplan och då med ett budgetalternativ. Utöver Fehmarn-Bält förbindelsen som invigs om några år så medför vårt medlemskap i Nato även högre krav på svensk infrastruktur som Sverige har förbundit sig att leva upp till. Staten har alltså stora incitament att få till en snabb process.
Helst tunnel, men Lund måste vara pragmatiskt – och ibland kommer man långt med förhandlingar.